Vad är kreativ förstörelse?

Undrar du varför många stora bolag har svårt att hänga med i en omvärld av accelererande förändring? Kanske har du hört talas om begreppet kreativ förstörelse? Begreppet introducerades redan 1942 av nationalekonomen Joseph Schumpeter. Det betecknar i korthet en teori om den förändringsprocess som följer på viktiga tekniska och ekonomiska landvinningar.

Schumpeter skilde på radikal (omvälvande) och inkrementell (stegvis) innovation. Den radikala innovationen medförde den nedbrytning av befintliga strukturer som kännetecknar kreativ förstörelse. En nedbrytning som sågs som en förutsättning för att nya innovationer och nya kunskaper skulle få utrymme att utvecklas.

Schumpeter menade också att entreprenörer och innovation står för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i kapitalistiska samhällen. Det var i hans ögon därför just entreprenören som var drivkraften bakom innovation, inte konsumentens underliggande behov.

Entreprenörens drivkrafter beskriver han som: ”First of all, there is a dream and the will to found a private kingdom, usually, though not necessarily, also a dynasty… Then there is the will to conquer: the impulse to fight, to prove oneself superior to others, to succeed for the sake, not of the fruits of success, but of success itself… Finally, there is the joy of creating, of getting things done, or simply of exercising one’s energy and ingenuity”.

När entreprenören genom spridningen av innovation ersätter befintlig teknik förstör denne samtidigt för etablerade företag som byggt sina positioner på den gamla tekniken. Att bolag och branscher som går i graven orsakat ny teknik är med andra ord inte ett nytt fenomen – och egentligen inte heller ohälsosamt för samhället. I Schumpeters ögon skapar det istället förutsättningar för nya tekniker att få snabbare spridning och genomslag.

Richard Foster och Sarah Kaplan återupplivade Schumpeters teori 2001 i boken Creative Destruction, där de applicerade hans teorier på moderna företag, liksom dagens innovations- och managementprinciper. De grundade sina studier på utvecklingen av 1000 företag under en 36 år lång tidsperiod. De studerade företagen fanns i mer än 15 branscher, från såväl den gamla som den nya ekonomin: från papper och kemi, till halvledare och mjukvaror.

Resultaten visar att även de bolag som anses vara de mest välskötta och respekterade inte klarar av att fortsätta slå marknadens utveckling i mer än tio till femton år. Oavsett om de hör till den gamla eller nya generationens företag. De menar istället att företag måste lära sig att vara dynamiska och mottagliga för förändring om de ska fortsätta prestera över tid och att ett företags livslängd beror på hur det lyckas balansera tre management-principer:

• att effektivt leda och driva den be ntliga dagliga verksamheten.
• att skapa nya affärer som möter kundbehov.
• att avveckla eller göra sig av med verksamheter som inte längre möter deras höga standarder gällande tillväxt och lönsamhet.

Den stora utmaningen i deras ögon är att den innovation som behövs för att skapa nya, spänstiga affärer ofta krockar med de behov som nns för effektivitet och produktivitet i den be ntliga löpande verksamheten. På så vis blir stora företag långsammare och långsammare och misslyckas med att förändra sig i takt med omvärlden. De har alltså stora svårigheter att hantera dagens och morgondagens utmaningar parallellt. Deras studier visar att de flesta inte klarar av att hantera utmaningen. Istället går de under på vägen, delas eller köps upp av en annan aktör…